Rättvisaren Workshop

[Rättvisaren 2019: Fråga 2 av 10]

Män är konsekvent överrepresenterade i nyhetsmedier. I två tredjedelar av fallen är det män som syns och uttalar sig. I frågor som gäller områden som traditionellt är kvinnodominerade, som exempelvis vård och skola, råder ofta kvinnodominans, men mindre än vad som vore befogat med tanke på hur verkligheten ser ut.

Varför är det så? Vad kan man göra åt det?

[Rättvisaren 2019: Fråga 3 av 10]

Vissa roller syns mer i media än andra. Här är de fyra vanligaste:

• Talespersonen representerar något mer än sig själv, ofta i egenskap av chef eller ledare för en organisation eller företag.

• Yrkespersonen representerar sin yrkeskår och uttalar sig utifrån sin yrkesroll.

• Experten representerar den samlade kunskap och/eller vetenskap som finns om ämnet.

• Civilpersonen representerar sig själv och/eller ”gräsrötterna”, beroende på vad det handlar om.

I alla fyra roller dominerar männen med mellan 30-70%, vilket inte alls stämmer med hur det ser ut i verkligheten.

Varför? Hur kan vi ändra på det?

[Rättvisaren 2019: Fråga 4 av 10]

Vilka personligheter ser vi i media? Varför syns starka individer mer än personer med en mer tillbakadragen personlighet. Är det något att bry sig om? I så fall: vad kan man göra?

Det talas ibland om ”dramaturgiska roller”, roller som personer tilldelas i medierna.

Vanliga roller är rebell/underdog/visselblåsare. Även hjälterollen är vanlig, liksom rollen som samlande kraft/lagspelare. Mindre vanlig är rollen som ”försiktig, godtrogen idealist” eller ”förvaltare”.

Varför är det så? Är de här rollerna mindre viktiga eller är de bara mindre intressanta ur ett nyhetsperspektiv? Vad tror du?

[Rättvisaren 2019: Fråga 5 av 10]

Enda åldersgruppen där kvinnor förekommer mer i media är 0-17 år, och det beror helt på Greta Thunberg. I alla andra åldersgrupper dominerar männen. I åldersgruppen 50-64 år är knappt tre av tio av alla som syns i media kvinnor och ännu större är skillnaden i gruppen 65-80 år. Där är endast var fjärde person kvinna.

Varför är det så? Vad blir konsekvenserna av att kvinnor i de här åldersgrupperna inte representeras rättvist i media?

[Rättvisaren 2019: Fråga 6 av 10]

I frågor som rör politik är män överrepresenterade, trots att representationen i politiken är hyfsat jämställd i verkliga livet. När det handlar om ämnena ekonomi och näringsliv, lag och ordning samt det politiska spelet är 70% av alla som syns i media män och 30% kvinnor, trots att fördelningen i riksdag och regering är mycket mer jämställd.

Vad beror det på? Och vad kan det få för konsekvenser?

[Rättvisaren 2019: Fråga 7 av 10]

Nyhetsrapporteringen skiljer sig åt mellan riksmedier och lokalmedier. Lokalmedier har mer egenproducerat material, som också tenderar att ha mer positiv karaktär mot hur det ser ut i riksmedierna. Det är 27% positivt vinklade nyheter i lokalmedia men bara 21% positivt vinklade nyheter i riksmedia. Neutrala nyheter står för 42% i riksmedia, mot 38% lokalt, medan negativa nyheter står för 37% i riksmedia och 35% i lokalmedia.

Varför är det så?

[Rättvisaren 2019: Fråga 8 av 10]

Integration, sjukvård, lag och ordning – det är de tre viktigaste samhällsfrågorna enligt svenskarna i allmänhet. Men frågar man bara kvinnorna ser det lite annorlunda ut: då ligger sjukvård och klimat och miljöfrågor i topp, följt av integration.

Varför får miljöfrågorna, som är viktiga för kvinnor, inte samma utrymme i media?

[Rättvisaren 2019: Fråga 9 av 10]

Ja, inom frågor som rör sjukvård och skola, som traditionellt sett är kvinno- dominerade områden, råder kvinnlig överrepresentation. Ändå är den oproportionerligt liten, sett till hur verkligheten ser ut: 60% kvinnor, 40% män i medierapporteringen, medan könsfördelningen i verkligheten är betydligt skevare.

Borde det inte vara fler kvinnor i rapporteringen?

[Rättvisaren 2019: Fråga 10 av 10]

För att en demokrati ska fungera måste människorna se sig själva som medborgare, känna sig delaktiga och som en del i ett större sammanhang. Medierna har en viktig roll att spela här. Men vad händer när det främst är medelålders, vita män med makt som ges tolkningsföreträde?

Hur påverkar det omvärldsbevakningen och opinionsbildningen? Vad blir konsekvenserna för alla andra?

[Rättvisaren 2020: Fråga 1 av 10]

Reklamen har en egen ättestupa. Det är främst människor i åldrarna 25-49 som syns i reklam. Hela 71% av alla som syns i reklamen ingår i den här kategorin. Åldersgruppen 50-64 står för 8% av synligheten medan 65-80 står för 2%. Ålderskategorin 80+ står för 0%. Det är alltså fokus på yngre medan väldigt få äldre syns i reklamen.

Varför är det så?

[Rättvisaren 2020: Fråga 2 av 10]

I ålderskategorierna från 0-34 är kvinnor tydligt överrepresenterade i reklamen. I kategorin 0-17 är 69% kvinnor, 18-24 är 65% kvinnor och i kategorin 25-34 ser vi hela 68% kvinnor. Men sen händer något: i kategorierna från 35 år och uppåt dominerar männen, om än inte lika mycket.

Varför det?

[Rättvisaren 2020: Fråga 3 av 10]

Det förekommer exakt noll synliga funktions- variationer i reklamen. Vi ser inga människor i rullstol, med ledarhund eller med någon annan form av synligt funktionsvariation i reklam- sammanhang.

Hur kommer det sig?

[Rättvisaren 2020: Fråga 4 av 10]

Trots att hälften av Sveriges befolkning mellan 18 och 64 år är överviktig är det inget som syns i reklamen. Smal och vältränad är idealet och normen – av inkludering och kroppspositivism syns inte ett spår. Varför saknas kropps- variation och varför skildrar inte reklamen människor på ett sätt som stämmer bättre överens med verkligheten?

Vad kan det finnas för fördelar med att göra annorlunda?

[Rättvisaren 2020: Fråga 5 av 10]

I reklamens värld är glädje den vanliga sinnesstämningen. Men det finns skillnader i hur glädje framställs. Kvinnor kan le stort och äkta och porträtteras i autentiska situationer, medan mäns glädje skildras helt annorlunda. Män spelar oftare en roll där de mer ger uttryck för humor, teater och ploj. Det är spex och överdrifter, men knappast genuin glädje.

Varför är det så?

[Rättvisaren 2020: Fråga 6 av 10]

När en familj avbildas i reklam är det nästan uteslutande en vit kärnfamilj bestående av mamma, pappa, barn. Familjer och familje- medlemmar med andra utseenden som till exempel annan hudfärg än vit, övervikt eller synliga funktionsvariationer syns inte i reklamen. Inte heller familjekonstellationer med många syskon och bonusbarn eller familjer med samkönade föräldrapar förekommer i reklamen i någon större utsträckning.

Varför är det så?

[Rättvisaren 2020: Fråga 7 av 10]

När en vuxen person avbildas i rollen som förälder är det oftast en kvinna. Kvinnor visas som mentalt och fysiskt närvarande föräldrar i lugna och stillsamma sammanhang, medan män förekommer i betydligt mindre utsträckning och då oftare på distans och inte sällan bortvända och anonymiserade. Kvinnorna uttrycker känslomässighet medan männen är mer behärskade och kontrollerade men mindre aktiva. Varför kan inte män också vara närvarande och engagerade föräldrar i reklamen? Har vi lägre förväntningar på män? I så fall, varför?

Vad gör det här med bilden av könsroller och stereotyper?

[Rättvisaren 2020: Fråga 8 av 10]

Kärlek och relationer är viktiga teman i livet och därför även i reklamen. Men de kärleks- relationer som ges utrymme är till största delen heteronormativa. Samkönade relationer förekommer, men i undantagsfall. När det gäller vänskap är det främst kvinnlig vänskap som porträtteras, medan manlig vänskap knappt förekommer alls. Intressant att notera är dock att icke-vit representation förekommer i reklam som visar vänskapsrelationer i högre utsträckning än i reklam generellt. Hur kan det här komma sig?

Varför får inte fler sorters relationer plats i reklamen?

[Rättvisaren 2020: Fråga 9 av 10]

Till skillnad mot hur det ser ut i Sverige idag så dominerar vit hudfärg stort i reklamen. Det ger en skev representation av hur samhället ser ut, där var femte person är utrikesfödd och många har utomeuropeiskt ursprung. Ett icke- vitt utseende är dock vanligare i reklam för den finansiella sektorn och när det handlar om träning och sport. Det finns också en viss överrepresentation av icke-vita inom service- yrken och liknande funktioner – men då inte som kunder.

Varför är det så? Hur påverkas vi av den här skeva representationen? Och hur kan vi påverka de här strukturerna?

[Rättvisaren 2020: Fråga 10 av 10]

I den utsträckning äldre människor alls syns i reklam, porträtteras de ofta ensamma eller i heteronormativa parrelationer – ofta på resa. Det är ont om bilder på åldrande vänner, på icke-vita äldre och på äldre som inte är smala och i god fysisk form.

Varför syns äldre i så begränsad omfattning i reklam? Och varför porträtteras de inte mer så som livet faktiskt ser ut?

[Rättvisaren 2021: Fråga 1 av 10]

Hur viktigt är det egentligen att känna sig representerad i den mediebild man möter, alltså i nyhetsrapportering och i reklam från företag? De flesta, hela 72% av alla svenskar, vill kunna känna igen sig i reklamen. Men det skiljer sig lite i åldersgrupperna. Av Baby Boomers anser 45% att det är ganska eller mycket viktigt, medan 26% inte tycker att det är viktigt. I Gen Z tycker 55% att det är ganska eller mycket viktigt, medan bara 14% inte tycker det är viktigt.

Vad kan skillnaderna bero på?

[Rättvisaren 2021: Fråga 2 av 10]

Många grupper i samhället känner sig inte representerade alls i reklamen.

Hur kan det komma sig att de som står bakom reklamen inte uppmärksammar det?

[Rättvisaren 2021: Fråga 3 av 10]

Fler kvinnor än män tycker att det är viktigt att känna sig representerade i mediebilden. Kan det vara för att manlig representation generellt inte är någon bristvara? Eller kan det finnas andra orsaker?

Varför är det så? Och vilka andra orsaker kan det finnas?

[Rättvisaren 2021: Fråga 4 av 10]

Medie- och nyhetskonsumtionen skiljer sig åt mellan generationerna. Baby Boomers gör större skillnad mellan de olika kanalerna. Nyheter tar man del av via traditionella medier som TV, dagstidningar och nyhetssajter och mindre genom sociala medier. Reklam är en egen kategori som Boomers gärna undviker.
För Gen Z är uppdelningen mindre tydlig och varje nyhet/inlägg bedöms för sig själv utifrån ämne och kontext, oavsett om det är en nyhetsartikel, en tweet eller ett sponsrat reklaminlägg.

Varför är det så? Får det några konsekvenser?

[Rättvisaren 2021: Fråga 5 av 10]

Fler kvinnor än män skulle välja bort en produkt på grund av företagets inställning till saker som hållbarhet, socialt ansvar och miljö. Fler kvinnor än män skulle också välja bort en produkt utifrån företagets inställning till jämställdhets- frågor.

Är de här frågorna mindre viktiga för män? I så fall, varför?

[Rättvisaren 2021: Fråga 6 av 10]

Myndigheter toppar listan som mest trovärdiga i stora frågor som hållbarhet, klimat, jämställdhet och inkludering. På samma sätt ligger Public Service och traditionella nyhetsmedier, som dagstidningar, i topp när det handlar om trovärdig nyhetsrapportering. När det gäller pålitliga källor ligger alltså traditionella, välkända och i flera fall statliga aktörer i topp – i alla de undersökta grupperna.

Hur kommer det sig?

[Rättvisaren 2021: Fråga 7 av 10]

23% av dem med enbart grundskoleutbildning verifierar inte de nyheter de tar del av i sociala medier, jämfört med 13% av dem med högskoleutbildning.

Hur kommer det sig att skillnaden är så stor? Är de med högre utbildning mer källkritiska eller är det något annat som avgör?

[Rättvisaren 2021: Fråga 8 av 10]

Generellt är vi negativa till reklam, oavsett generationstillhörighet. Men reklam som visas när vi själva kan välja att ta del av den uppfattas som mindre störande. Många föredrar reklam i sociala medier och tidningar framför reklam på Youtube och TV. Bara 7% tittar på reklamen på Youtube, medan 66% skippar den så snart det bara går. Det är också tydligt att yngre generellt har en mer positiv inställning till reklam.

Hur kan det komma sig?

[Rättvisaren 2021: Fråga 9 av 10]

Tvärtemot vad många kanske tror så uppger 24% att senaste gången de nappade på ett erbjudande på något de planerat att köpa så kom erbjudandet via nyhetsbrev. Det gör nyhetsbrev till den enskilt största källan efter eget sökande. Bara 7% tittar på reklamen på YouTube medan 66% skippar den så fort det är möjligt.

Vad är det som gör att vi accepterar nyhetsbrev mer än annan reklam?

[Rättvisaren 2021: Fråga 10 av 10]

Många Baby Boomers gillar att läsa en morgontidning i pappersform vid frukosten, medan Millennials och Gen Z gärna uppdaterar sig via digitala nyhetsmedier eller nyheter på TV.

Vad kan anledningen vara till att unga väljer att ta del av sina nyheter via så olika plattformar?

[Rättvisaren 2022: Fråga 1 av 10]

I media ser man mest vita politiker, särskilt när det handlar om politik i lokalmedia. I riksmedia förekommer icke-vit representation i större utsträckning.

Är detta en korrekt spegling av hur det faktiskt ser ut eller är det en skev fördelning? I så fall, vad kan man göra åt det?

[Rättvisaren 2022: Fråga 2 av 10]

De flesta politiker som förekommer i media är medelålders. Det är färre äldre och yngre politiker som syns, trots att de också finns representerade i politiken.

Vad beror det på?

[Rättvisaren 2022: Fråga 3 av 10]

Vid valet 2022 hade SD, KD och C en snedfördelning vad gäller valda ledamöter: samtliga hade över 60% män. Samtidigt hade MP och V en skev fördelning åt andra hållet, 25% respektive 32% män. Fem av åtta partier i riksdagen hade alltså en ojämn könsfördelning bland sina valda ledamöter.

Vad beror det på?

[Rättvisaren 2022: Fråga 4 av 10]

I riksdagen är bara 2% av ledamöterna över 65 år, medan 56% är mellan 30 och 49 år.

Varför är åldersfördelningen så skev och icke-representativ för hur samhället faktiskt ser ut?

[Rättvisaren 2022: Fråga 5 av 10]

Även fördelningen mellan utrikesfödda och infödda svenskar är sned. Bara 8% av riksdags- ledamöterna är utrikesfödda, att jämföra med 20% av befolkningen.

Varför ser det ut så? Vad kan man göra för att få en mer representativ fördelning?

[Rättvisaren 2022: Fråga 6 av 10]

Synliga funktionsvariationer förekommer knappt alls när politiker avbildas i media.

Vad beror det på? Är det medvetet eller finns det inga politiker med funktionsvariation? Vad tror du?

[Rättvisaren 2022: Fråga 7 av 10]

Rikspolitiker avbildas väldigt likartat – ofta medan de talar från en scen eller talarstol på en presskonferens, men också som klassiska ”maktporträtt”, gärna ur grodperspektiv. Lokalpolitiker avbildas också när de talar, men även utomhus, ute i lokalsamhället eller naturen på avstånd från maktens korridorer, vilket kan framställa dem som mer tillgängliga.

Varför är det sån skillnad på hur riks- och lokalpolitiker framställs?

[Rättvisaren 2022: Fråga 8 av 10]

På regional och lokal nivå är åldersgruppen 50-64 överrepresenterad, medan ålders- gruppen 18-29 är klart underrepresenterad i förhållande till hur befolkningen ser ut.

Vad kan det bero på? Vad kan det få för konsekvenser?

[Rättvisaren 2022: Fråga 9 av 10]

Inom de 12 största sakfrågorna i politiken råder en tydlig manlig dominans: bara i 2 frågor syns kvinnor mer än män (ekonomi och välfärd / socialförsäkringar). När det handlar om utbildning är det 50/50 mellan manlig/kvinnlig representation. I de övriga nio frågorna syns män mer än kvinnor.

Varför då? Vad kan det få för konsekvenser?

[Rättvisaren 2022: Fråga 10 av 10]

När det gäller representationen mellan män och kvinnor i de 12 största sakfrågorna lokalt är det manlig dominans överallt.

Varför är det så?